Det senaste har det inte fungerat så bra mellan mig och Pamora. En del pass går jätte bra och vi är väldigt samspelta. Men i många fall slutar det med att vi inte förstår varandra och det blir skit och pannkaka med allt. Det känns som att alltid när vi tar ett steg framåt, tar vi minst två tillbaka. Därför har jag nu bestämt mig. Istället för att ge upp och säga att vi inte passar ihop så SKA jag få detta att fungera. Jag ska lära mig att rida denna hästen efter det sätt som hon vill. Har jämfört mig med många andra som rider samma klasser som mig och är på min nivå, som går över på storhäst och får det att se så lekande lätt. De går lätt upp på 130-140cm utan problem. Jag får prestationsångest att jag inte ens hoppar 120cm på Pamora än. Det känns, jag ljuger om jag säger annat.

 

Men nu är det slut med det. Jag köpte inte en enkel häst som det bara va att sätta mig upp och börja tävla med. Därför tänker jag göra det som känns rätt just nu. Jag och Pamora ska börja om från noll. Ska lägga allt som hänt bakom mig. Vi struntar i det vi lyckats med och inte lyckats med. Från och med idag är Pamora en helt ny häst för mig. Det är första gången jag sätter mig på henne. Ska rida henne som att hon har vart avställd och lära känna henne från grunden.

 

Vi börjar med ett igångsättnings schema. Även om hon har kondis och klarar mer så tänker jag börja om. Vi börjar med skritt och trav de första passen och går sakta framåt. Hoppningen får ligga på hyllan tills vi känner oss redo tillsammans. Tänker ägna detta året att lära känna Pamora och bygga upp henne ordentligt. Nästa år kan vi börja tävla igen.

 

Vi gör detta tillsammans, utan någon stress eller press att lyckas eller hoppa det högsta. Detta för att det ska bli så rättvist mellan mig och Pamora som möjligt. Så vi kan ge varandra de bästa förutsättningarna.

Så nu börjar vi om!

Blir ett långt och lite osammanhängande inlägg. Men vill verkligen skriva detta. Blir ett väldigt personligt inlägg där jag erkänner och är helt ärlig!

När Firre föddes var vi alla i familjen väldigt glada över att ha fått ett så fint föl efter Misty. Vi visste att han skulle kunna hoppa, men vi visste inte att han faktiskt skulle ta sig till toppen. Det var självklart en dröm, men det är inget man vet i så tidig ålder. Det är drömmen som blev sann för hela familjen. Med handen på hjärtat så trodde jag att han inte skulle gå högre än Lätt A. På den tiden tyckte jag att det var jätte stort att hoppa Lätt A, men oj vad fel jag hade.

 

Firre är sent tagen då jag och min syster satsade mycket på våra andra ponnyer så han blev inriden vintern 2008-2009. Så Firre är faktiskt bara riden i fem år. Han gjorde sin första riktiga tävling 2010. Vi var noga med att INTE stressa upp i klasserna med honom. Detta har lönat sig i längden. Även om Firre kom upp fort i klasserna har jag inte debuterat någon ny höjd utan att han vart färdig för det. Därför har vi inte fått några riktiga bakslag så vi vart tvugna att sänka flera klasser.

 

Firre är en ponny som är speciell på sitt egna vis. Att rida Firre är inte alltid enkelt. Han har humör och en egen vilja och man måste låta honom göra som han vill göra det ibland. Självklart finns det ju en gräns men man måste kompromissa med honom. Firre är en liten ponny kroppsmässigt. Han är maxad C-ponny på höjden men han är av sportmodellen med kort rygg. Trots detta kan Firre ha en jäkla galopp. Har på träningar bland annat fått kommentaren att det är sjukt vad han kan länga sig när det behövs.

 

Firre är en ponny som gillar att ha lite tempo och ska ridas därefter. Jag rider i ett ganska så friskt tempo med Firre för att det är det han gillar och trivs bäst med. Folk säger att ponnyer inte bara ska hoppa på fart, men de ska inte heller hoppa på kapacitet och spänst. En bra blandning är alltid bra. Enligt mig ska ponnyn kunna hoppa i ett bra tempo men även kunna studsa till om man tar tillbaka. De bästa rundorna jag och Firre har gjort är på MSV B och har då hittat framåtlägen på alla hinder. Två exempel är Vetlanda i början av året då vi gjorde en sjukt bra runda, ända till sista hindret. Och i Lilla Edet. Det var eliten omg. 3 och många hade svårt på banan. Och vi gjorde en så klockren runda. Bara framåtlägen och vi var så samspelta! Tänk om vi hade fått sånna rundor jämt, wow!

 

Men det är även ganska jobbigt ibland. För om det är något som jag är väldigt rädd för, så är det att förstöra denna guldponnyn. Men som andra säger, om jag skulle göra det, vilket de inte tror jag någonsin kommer göra, så är det bara mitt eget jobb jag förstör. Ingen kan säga att jag köpt mig en åkponny som jag åker runt på. Och om Firre skulle vara en åkponny, som han verkligen inte är, så är det jag som gjort honom till det. Ingen kan stå och säga att jag köpt färdigt, för Firre är mitt eget verk. Det kan vara kaxigt att säga så, men det är så det är.

Helt ärligt är Firre något av det bästa som hänt mig. När jag tvivlat på mig själv, gör han att jag känner mig bra igen. När jag är trött på allt vad ridning heter, får han mig att tycka det är kul igen. När jag är osäker så är det han som ger mig förtroendet tillbaka. Denna ponnyn är en på miljonen. Han är inte som alla andra. Man måste jobba för att få det man kräver av honom. Man måste vinna hans tillit innan han stället upp till 100%. Detta har jag fått bekräftat i många fall. Om jag och Firre kommer helt fel ibland så försöker han ändå, han ställer upp för mig och vi kämpar tillsammans och vill lika mycket. Men är det någon han inte litar på som gör fel, stannar han hellre. Han är inte dum, utan ärlig.

 

Kommer nog aldrig hitta en häst som Firre. Aldrig! Och hade jag gjort det, hade jag gjort vad som helst för att få den hästen. För Firre är den typen som passar mig. Jag älskar honom mer än någon annan, faktiskt. De dagar han får spel och är överladdad så man får ge upp att ha det där lugna dressyrpasset man tänkt sig, hans lyckosprång och hans positiva inställning till allt är vad som gör honom perfekt för mig. Jag vill inte ha en tråkig häst som gör 110% vad jag säger. Jag vill att de ska ha egna idéer, ha en egen personlighet och ha det där lilla extra. För när man väl får det att fungera, hittat en bra balans som både ryttare och häst trivs med, det är då man är ett riktigt team.

 

Hade jag fått bestämma kommer vi aldrig sälja Firre utan endast hyra ut han till duktiga ryttare som vill ta sig uppåt. Inte de som redan har en hel lastbil full av ponnyer, utan de som är riktigt duktiga men kanske inte har pengarna att ha det dyraste och bästa av  allt. Men men, vi får se hur det blir.

Firre är hästen som kom till oss i precis rätt tidpunkt, ponnyn jag har fått uppleva så många oförglömmliga minnen med, och ponnyn jag är mest nöjd med jobbet jag gjort med. För oavsett vad folk säger vet jag att jag har gjort rätt med honom. För Firre är den ponnyn som ger mig ett förtroende i denna sporten. Som faktiskt får mig att känna mig bra på det jag gör. Han är ett kvitto på det jag kan och lärt mig. Har så många gånger känt att ridsport inte är en sport för mig av många anledningar, men då har han alltid fått mig att ändra uppfattning. Jag kan ju visst det här.

Så sent som idag grät jag efter ett pass med Pamora. Hon var jätte fin först, men sedan spårade det ur. Jag vet att jag sitter på en riktigt riktigt fin häst som har kapicet som få, en personlig häst som är känslig och har de egenskaper jag gillar. Ändå så funkar det inte alltid mellan oss, och det är aldrig Pamoras fel. Det är mitt. Jag tvivlar på mig själv när allt blir så fel. Och när jag kände att jag bara ville gå in och lägga mig och dra täcket över huvudet resten av veckan så fick jag hoppa upp på Firre för att hoppa honom. Var nästan helt inställd på att passet skulle gå åt skogen på grund av mig. Men återigen visade han att jag inte var så värdelös som jag kände mig.

 

Idag grät jag och sa att jag inte ville göra detta något mer. Ville bara lägga av med hästarna då jag kände mig värdelös, igen. Men återigen gav Firre mig viljan tillbaka, Viljan att fortsätta kämpa. Gav mig känslan att det är de här jag älskar att göra. För om jag hade slutat hade jag vart arg på mig själv för att ha gett upp, och hade inte kunnat hålla mig borta särskilt länge.

 

Jag har många ponnyer och hästar, även människor och framförallt min familj att tacka för att jag fortfarande håller på. Utan dem hade jag vart knäckt och lagt av för länge sedan. Jag har så många att tacka för att jag står på benen och har ett väldigt bra liv. Så tack alla underbara för att ni finns! För alla fina ord och positiva kommentarer som får en att känna sig nöjd!

 

Tack alla som någonsin sagt något snällt och peppande, det betyder mer än vad man kan tro!

Hoppade Firre idag i paddocken. Tränade på två linjer. Har kommit på att jag alltid lägger upp linjer med räcke-oxer. Just för att man får de där riktigt goa sprången på oxrarna då enligt mig. Men det är räckena som jag har problem med. Tycker Firre blir lite flack när det är linje till räcke och har ju rivit det några gånger. Så idag vände jag på steken och gjorde en oxer-räcke linje, rak med 3 galoppsprång och även en räcke-räcke linje med 5 galoppsprång som jag fick hålla ut bågen på. Studerat lite filmer och sett att jag börjat slarva med vägarna på de linjerna.

 

Hur som helst var Firre väldigt fin idag. Fortfarande pigg som igår men mer lyhörd. Även jag lät honom galoppera lite friare idag. Har märkt att jag tjuvhåller och är lite för hård i handen rätt ofta så tränade mycket på det idag. Även att när någon säger att jag ska lätta i handen, så öppnar jag den... Så jag har lite att jobba med! Så idag höll jag bara ett mjukt stöd i munnen, bara så tyglarna sträcktes. Mjuknade även framför hindrena så han skulle känna stöd men eftergift. Även det har jag kommit på mig själv att ibland håller jag för mycket intill hindren och får då lite kortare språng.

 

Hoppade fram på böjda linje åt båda håll. Var noga med att mest rulla och inte lägga mig i. Detta gick väldigt bra. Höjde succesivt och han hoppade hela tiden väldigt bra. Var även noga med att jag inte ville driva för "hårt", utan använda mjuka hjälper.

 

Slutade med en kort bana på 110-120cm och det gick utan problem. Hade då bara ett mjukt stöd, han lyssnade fint och det flöt på bra med ett bra tempo och rytm. Han hoppade väldigt fint och jag kände att han tänkte sig för och hoppade väl. Så känns väldigt bra inför helgens starter! Känns verkligen som vi är påväg tillbaka igen!

 

Queen´s Gunfire, min guldklimp som är värd sin vikt i guld och lite till!

God middag på er! Hoppas att ni njuter utav denna fina och soliga dag. Så sent som igår öste regnet ner här hemma och det var ett riktigt höst väder om ni frågar mig.

 

Jag har i helgen gjort lite allt möjligt, bland annat hjälpt till hemma hos pojkvännens mamma. Var även på bio i Fredags och såg Elysium. Sådär bra film om ni frågar mig, lite dåligt genomtänkt. Firre blev riden på kvällen igår runt nio tiden och han var sprudlande av energi, på gott och ont. Så försökte jobba med en jämn galopp. Kom på mig själv i några lägen med min ridning och försökte rätta till det. Dock var Firre väldigt pigg och låg på gasen hela tiden så blev en del studsande osv. Men men, vissa dagar är han mer taggad än andra.

 

Idag är jag "ledig" från skolan. Eller rättaresagt behövde jag inte komma idag då jag ändå bara ska skriva dokumentation och gör det lika bra hemma. Så blir att plugga ikväll!

 

Idag blir det att hoppa med Firre. Ska lägga upp någon linje och så vidare och känna lite på höjderna. Tävling i helgen, på Lördag blir det Lätt A(100cm) i Tidaholm med Distriktsmästerskap och på Söndag blir det MSV B(110cm) i Kungsbacka. Blir eventuellt en efteranmälning till MSV A(120cm) på Söndag om han hoppar bra och allt känns 110%.

 

Pamora ska gå lite lydnadsövningar idag och ska bara rida ett lugnt pass och känna allt. Har inte ridit henne sen hjärnskakningen faktiskt. Så blir bara lugnt idag.