Blir ett långt och lite osammanhängande inlägg. Men vill verkligen skriva detta. Blir ett väldigt personligt inlägg där jag erkänner och är helt ärlig!

När Firre föddes var vi alla i familjen väldigt glada över att ha fått ett så fint föl efter Misty. Vi visste att han skulle kunna hoppa, men vi visste inte att han faktiskt skulle ta sig till toppen. Det var självklart en dröm, men det är inget man vet i så tidig ålder. Det är drömmen som blev sann för hela familjen. Med handen på hjärtat så trodde jag att han inte skulle gå högre än Lätt A. På den tiden tyckte jag att det var jätte stort att hoppa Lätt A, men oj vad fel jag hade.

 

Firre är sent tagen då jag och min syster satsade mycket på våra andra ponnyer så han blev inriden vintern 2008-2009. Så Firre är faktiskt bara riden i fem år. Han gjorde sin första riktiga tävling 2010. Vi var noga med att INTE stressa upp i klasserna med honom. Detta har lönat sig i längden. Även om Firre kom upp fort i klasserna har jag inte debuterat någon ny höjd utan att han vart färdig för det. Därför har vi inte fått några riktiga bakslag så vi vart tvugna att sänka flera klasser.

 

Firre är en ponny som är speciell på sitt egna vis. Att rida Firre är inte alltid enkelt. Han har humör och en egen vilja och man måste låta honom göra som han vill göra det ibland. Självklart finns det ju en gräns men man måste kompromissa med honom. Firre är en liten ponny kroppsmässigt. Han är maxad C-ponny på höjden men han är av sportmodellen med kort rygg. Trots detta kan Firre ha en jäkla galopp. Har på träningar bland annat fått kommentaren att det är sjukt vad han kan länga sig när det behövs.

 

Firre är en ponny som gillar att ha lite tempo och ska ridas därefter. Jag rider i ett ganska så friskt tempo med Firre för att det är det han gillar och trivs bäst med. Folk säger att ponnyer inte bara ska hoppa på fart, men de ska inte heller hoppa på kapacitet och spänst. En bra blandning är alltid bra. Enligt mig ska ponnyn kunna hoppa i ett bra tempo men även kunna studsa till om man tar tillbaka. De bästa rundorna jag och Firre har gjort är på MSV B och har då hittat framåtlägen på alla hinder. Två exempel är Vetlanda i början av året då vi gjorde en sjukt bra runda, ända till sista hindret. Och i Lilla Edet. Det var eliten omg. 3 och många hade svårt på banan. Och vi gjorde en så klockren runda. Bara framåtlägen och vi var så samspelta! Tänk om vi hade fått sånna rundor jämt, wow!

 

Men det är även ganska jobbigt ibland. För om det är något som jag är väldigt rädd för, så är det att förstöra denna guldponnyn. Men som andra säger, om jag skulle göra det, vilket de inte tror jag någonsin kommer göra, så är det bara mitt eget jobb jag förstör. Ingen kan säga att jag köpt mig en åkponny som jag åker runt på. Och om Firre skulle vara en åkponny, som han verkligen inte är, så är det jag som gjort honom till det. Ingen kan stå och säga att jag köpt färdigt, för Firre är mitt eget verk. Det kan vara kaxigt att säga så, men det är så det är.

Helt ärligt är Firre något av det bästa som hänt mig. När jag tvivlat på mig själv, gör han att jag känner mig bra igen. När jag är trött på allt vad ridning heter, får han mig att tycka det är kul igen. När jag är osäker så är det han som ger mig förtroendet tillbaka. Denna ponnyn är en på miljonen. Han är inte som alla andra. Man måste jobba för att få det man kräver av honom. Man måste vinna hans tillit innan han stället upp till 100%. Detta har jag fått bekräftat i många fall. Om jag och Firre kommer helt fel ibland så försöker han ändå, han ställer upp för mig och vi kämpar tillsammans och vill lika mycket. Men är det någon han inte litar på som gör fel, stannar han hellre. Han är inte dum, utan ärlig.

 

Kommer nog aldrig hitta en häst som Firre. Aldrig! Och hade jag gjort det, hade jag gjort vad som helst för att få den hästen. För Firre är den typen som passar mig. Jag älskar honom mer än någon annan, faktiskt. De dagar han får spel och är överladdad så man får ge upp att ha det där lugna dressyrpasset man tänkt sig, hans lyckosprång och hans positiva inställning till allt är vad som gör honom perfekt för mig. Jag vill inte ha en tråkig häst som gör 110% vad jag säger. Jag vill att de ska ha egna idéer, ha en egen personlighet och ha det där lilla extra. För när man väl får det att fungera, hittat en bra balans som både ryttare och häst trivs med, det är då man är ett riktigt team.

 

Hade jag fått bestämma kommer vi aldrig sälja Firre utan endast hyra ut han till duktiga ryttare som vill ta sig uppåt. Inte de som redan har en hel lastbil full av ponnyer, utan de som är riktigt duktiga men kanske inte har pengarna att ha det dyraste och bästa av  allt. Men men, vi får se hur det blir.

Firre är hästen som kom till oss i precis rätt tidpunkt, ponnyn jag har fått uppleva så många oförglömmliga minnen med, och ponnyn jag är mest nöjd med jobbet jag gjort med. För oavsett vad folk säger vet jag att jag har gjort rätt med honom. För Firre är den ponnyn som ger mig ett förtroende i denna sporten. Som faktiskt får mig att känna mig bra på det jag gör. Han är ett kvitto på det jag kan och lärt mig. Har så många gånger känt att ridsport inte är en sport för mig av många anledningar, men då har han alltid fått mig att ändra uppfattning. Jag kan ju visst det här.

Så sent som idag grät jag efter ett pass med Pamora. Hon var jätte fin först, men sedan spårade det ur. Jag vet att jag sitter på en riktigt riktigt fin häst som har kapicet som få, en personlig häst som är känslig och har de egenskaper jag gillar. Ändå så funkar det inte alltid mellan oss, och det är aldrig Pamoras fel. Det är mitt. Jag tvivlar på mig själv när allt blir så fel. Och när jag kände att jag bara ville gå in och lägga mig och dra täcket över huvudet resten av veckan så fick jag hoppa upp på Firre för att hoppa honom. Var nästan helt inställd på att passet skulle gå åt skogen på grund av mig. Men återigen visade han att jag inte var så värdelös som jag kände mig.

 

Idag grät jag och sa att jag inte ville göra detta något mer. Ville bara lägga av med hästarna då jag kände mig värdelös, igen. Men återigen gav Firre mig viljan tillbaka, Viljan att fortsätta kämpa. Gav mig känslan att det är de här jag älskar att göra. För om jag hade slutat hade jag vart arg på mig själv för att ha gett upp, och hade inte kunnat hålla mig borta särskilt länge.

 

Jag har många ponnyer och hästar, även människor och framförallt min familj att tacka för att jag fortfarande håller på. Utan dem hade jag vart knäckt och lagt av för länge sedan. Jag har så många att tacka för att jag står på benen och har ett väldigt bra liv. Så tack alla underbara för att ni finns! För alla fina ord och positiva kommentarer som får en att känna sig nöjd!

 

Tack alla som någonsin sagt något snällt och peppande, det betyder mer än vad man kan tro!

Det var väldigt få starter denna dagen så fick åka redan vid sju tiden till tävlingen. Sov mestadels på vägen upp och även på vägen hem. Nu är jag hemma och har bara degat en stund. Fryser som tusan och ska snart ut och rida Pamora.

 

Firre hoppade fint idag och var pigg och fräsch. Hittade relativt bra flyt i rundorna.

Bed. C är en tidbedömnings klass. Man rider mot klockan hela vägen och river man får man 4sekunders straff tillägg på sin vanliga tid. Får man ett stopp fortsätter tiden rulla, två stopp så är man utesluten.

 

Firre hoppade fint, satsade inte så mycket utan lät honom galoppera mer än vad jag svängde. Fick ett kråksprång på vattenmattan men de va allt. Nöjd med Firre! räckte till en 2a placering.

 

Även i denna klassen var han väldigt fin. Hittade ett bättre flyt och han hoppade fint. Efter 5an så sparkar han helt plötsligt bakut, haha! Blev jätte förvånad och drev på lite då. Så rev vattenmattan som va nummer 7. 6an som var en oxer precis efter bocksprånget var det inga problem med.

 

Ett skit pet men annars en bra runda!

Efter SM kollade vi på Firre här hemma, longerade lite utan inspänningar för att se hur han rörde sig och jag, syrran och mamma konstaterade han var väldigt trippig bak. Tyckte detta kom uppifrån vi korset/ryggen. Så känt igenom honom och är rätt spänd i ryggen där sadeln legat.

 

Så vi kollade igenom hur den låg och var som vi befarade. Den klämmer... Problemet med Firre är att han är han har kort rygg, så kan inte ha min nya pessoa sadel på han då den är för lång, den ee 17". Han nuvarande sadel är 16" och är för lite i sitsen för mig samt att den klämmer.

De andra sadlarna vi provat ligger ofta och trycker på bogbladen då de ofta är väldigt framåtskurna... Så vi har ingen sadel som Firre kan ha just nu... Antingen klämmer de på bogen, är för lågt skurna då Firre har manke också eller så klämmer de på ryggen. Att ha padd hjälper tyvärr inte då vi kollade det också.

 

Så vad jag behöver hjälp med är: Är det någon som har en sadel på 16,5" som inte är så framåtskuren, och utformad för lite högre manke? Tror även att det är normal-vid han ska ha, inte helt säker. Har hittat en sadel på hastnet som låter perfekt, de är också en Pessoa legacy, samma som min nya är, i 16,5". Enda är att den är lite väl dyr... Så om någon har en sadeln som inte används som kanske skulle passa, hör gärna av er!

 

Sadeln Firre har just nu är en Pessoa Paris, och den har legat bra fram tills nu då han fått mer rygg muskler!

Först är det Lätt An.

Därefter börjar MSV Bn vid 1:07

Lördagens MSV A börjar 2:12

Och Söndagens MSV A börjar 3:54.

 

Så om det bara är någon klass ni vill se och vill spela förbi något så ser ni start tiderna på rundorna här.