Eftersom jag inte uppdatdrat så bra de senaste 

, varken här eller på facebook eller instagram tänkte jag skriva lite hur det är och går för mina hästar.

 

Vi kan börja med Pamora:

Samma dag som vi tävlade i Gislaved trampade hon av sig en baksko. Den låg i transsporten och slogs på någon dag därefter. Och bara någon dag efter vi slått på bakskon tappade hon en framsko. Har inte hittat den och ringde aldrig hovslagaren förra veckan så det är vad som ska göras idag.

 

Har ett litet uppehåll med tävlingar nu och hade tänkt att träna mycket kondis och klättring och bygga upp henne men de har ju hamnat på is. Har inte vågat rida henne utan framsko nämligen. Men ska kolla lite om framhoven slitits någit under tiden hon gått utan och kanske vågar jag rida henne i paddocken ett lugnt pass. 

 

Tävlingar som är olanerade får ni veta i ett annat inlägg.

 

Tänkte även skriva lite om Firre. Han är kvar hos Hanna och har det riktigt bra där. Jag, syrran och mamma var uppe och hälsade på för några veckor sedan och fick då även rida honom lite. Han kändes precis som sig själv vilket är en lättnad. Detta för att det är ett bevis på att Hanna rider honom på rätt sätt.

 

Jag tycker Hanna och Firre passar väldigt bra ihop och jag är stolt som e  hönsmamma över dem båda. Han har verjligen kommit till en ängla familj som är helt underbara! Hanna och Firre har även kvalat till MSV B nu.

 

Såå ja. Firre har det bra och jag är jätte glad att det äe ju dessa personerna som har honom. 

 

 

Firres mamma Misty är ju pansionär och lever livet. Mäste ju dela ned mig av en rolig händelse. Var föt ett par veckor sedan när jag skulle ta in hästarna. Tog in Misty sist som vanligt och så slog en liten snilleblixt ner i mitt huvud. Jag tänkte aktivera henne lite. Inget märkvärdigt utan bara lite lätt. Så jag gickbrunt i paddocken med henne, sprang lite och la ner några hinder som vi sprang över. 

Därefter kunde jag ju inte motstå frästelsen. Så jag hoppade upp på henne. Barbacka i foppa tofflor och i bara grimma och grimskaft. Skrittade runt en stund och började sedan trava. Pigg som tusan var hon. Och precis som jag kommer ihåg henne. 

 

Efter några varv kunde jag inte motstå nästa frästelse. Så jag fattade galopp på henne. Hon for iväg med spetsade öron och efter ett halvt varv körde hon ner huvudet mellan benen och började att bocka. Jag satt väldigt stabilt med bara ett mantag och försökte lirka upp huvudet på henne samtidigt som jag skrattade. Blev helt varm inombords av Mistys lycka. Sedan hoppade jag av och ledde henne så hon fick skritta av. 

 

 

Så alla hästarna mår bra och är välbehållna.

Jag och Firre när vi hälsade på honom.