Återigen så har jag, som många andra gånger, haft fel. Förväntade mig en överladdad och explosiv bomb till häst idag. Och att de inte skulle gå någon vidare med att hålla henne lugn eller jobba henne. 

Men Pamora visade mig idag att jag, igen, hade fel.

 

Laddad och explosiv var hon, men absolut inte stark, stel eller nervig som hon kan vara. Istället jobbade hon på som tusan, lyssnade kanon och var lätt att ställa och böja i båda sidorna. Jobbade mycket med att svänga henne med ytterhjälperna och rakställd. Slutade med att hon nästan gjorde en piruett. Dock inte samma samling tyvärr. Men hon satte verkligen under sig och gick att reglera lätt genom hjälperna och var en dröm att rida verkligen. Jag vet inte vad jag gjorde annorlunda detta passet, och det är väll de som frustrerar mig lite. Vill ju veta vad jag gjorde som fick henne att gå så bra så jag kan fortsätta att rida på det viset. 

 

Det börjar verkligen kännas som att vi börjar hitta varandra nu. Har ju skrivit förut att det vart som en bergodalbana och att jag bara velat sälja Pamora då jag tyckt att hon är för svår och känslig för mig. Men hon har börjat lite på mig mycket mer, ställer upp i lägen hon inte gjorde innan och förstår mina hjälper utan att bli frustrerad över det. Och jag har hittat mer och mer hur jag ska rida henne för att vara bästa vän med henne samtidigt som jag kan ställa krav. Detta är underbart om ni frågar mig. 

 

Om två helger, alltså vecka 10 är det tävling som gäller. Ska till Mark och hoppa 100cm&110cm. Är riktigt laddad. Men vet ni vad jag är ännu mer laddad över? Att det är Tobbe träning nu i helgen. Känner i hela kroppen hur jag bara vill att det ska bli morgon och jag äntligen får träna ordentligt. 

 

Nu blir det film innan det är dags att sova. God natt på er!